Att våga

Man måste komma ihåg att njuta av varje beröring. Varje gång han lägger armen om min axel när vi går på stan. Varje gång han lägger sitt ben nära ens eget. Varje kyss. När han lägger hela sin kropp nära min för att värma. Varje gång han klappar min kind. Det är en lyx att få känna och uppleva. Man måste blunda och känna hur hela kroppen vibrerar. Varje beröring. Njut av nuet, lägg gamla lik och nya krig åt sidan. De betyder ingenting. Blunda och skratta av lycka när du känner dina läppar mot hans.

Det handlar väl om att våga. Men att våga är det läskigaste som finns. Att stå med sitt hjärta i handen och tveka, vågar jag ge bort det? Första gången var det så pirrigt. Vad har jag att förlora? Det visste jag inte då. Efter några gånger är det mer skitläskigt än pirrigt. Att varsamt slå in sitt hjärta i ett litet paket och ge bort det, här får du en present, det är ditt nu. Du kan göra vad du vill med det. Ja men det är väl klart att det är skitläskigt, när vissa faktiskt har gjort precis vad de velat med det. Kastat det i en sjö och plötsligt kan man inte andas längre, hej då nu drunknar jag.